Om jag vågar säga, "ta mig härifrån"

En gång så tog jag ett beslut

jag ringde och låssades som om allt var som förut.

Tänk att få ha så permanent

leva tillsammans med dig som att ingenting har hänt.

Terapi & sunt förnuft knackar på,

dags att leva i vad som är & säga åter hej då.

För att kunna finnas där för flickorna, fast dom egentligen behöver dig

måste jag ta vara på kropp och själ då dom nu får söka sig till mig.

Vi älskar, saknar, väntar

hoppas att du såsom oss längtar & har känt

att vi snart kan få leva tillsammans, trots allt som har hänt.

& om någon skulle säga, "låt mig ta dig härifrån"

Rädsla får mig att fly
Flykten ger mig mod
Modet gör mig dåraktig
Dåraktiga handlingar leder till ett samvete
Samvetet skär inom
inom vill ut
utanför står du
du väntar på att rädslan ska avta

"Du är fylld av stora existentiella frågor"
Kanske du förstår nu, att jag är beroende av en tro på något större än oss.
Jag behöver se att tiden går.
Jag behöver veta att jag finns.
Jag behöver skapa, lämna spår.
Jag behöver min tro.
Jag återvänder sakta, tas emot utan tvekan.

Fristad
Högt ovan mark
Lågt försjunken
Svävar bland molnen, bokstavligt talat

God jul, Gott nytt, God fortsättning.

DeaNågonstansOvanförUSAPåvägMotMiami

Snön styr mig.
Vi faller ej längre stilla.
Splittrad och okontrollerad.
Samlas åter då vi landar mjukt.

Du är ikring mig.

För en stund låter jag mig omfamnas.

Öppnar mitt fönster, hoppas att du skickat något med vinden som rör vid min kind.

Jag såg dig, så tydligt framför mig.
Du har varit borta så länge, trots det var du inte främmande.
Inte det minsta förvånad, mer uppgiven.
Det får vara dubbelt, du får vara här ikring, jag låter mig inte påverkas av din närvaro.