torsdag 14 oktober 2010

Jag såg dig, så tydligt framför mig.
Du har varit borta så länge, trots det var du inte främmande.
Inte det minsta förvånad, mer uppgiven.
Det får vara dubbelt, du får vara här ikring, jag låter mig inte påverkas av din närvaro.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar