Ett rop ut i natten bara för att se om någon är där.
En omgjord, tillgjord fasad bara för att se om någon genomskådar.
Den ängel som jag möter i vägkorsningen var en gång genomskinligt vit, utan tro tynar den bort och skiftar i grått.
Svarta är tårarna hos den onde, men bara för symbolikens skull...

Jag flyr.
Flyr bort, långt oändligt bort från det som skrämmer, pressar, uttrycker något som helst hot mot min lycka.
Jag vet, jag borde möta mina motgångar, men jag är allt ifrån redo.

Dea - 04.



Jag flyr inte längre, jag möter och söker lösningar genom mina handlingar.
Det som hotar är inte längre skrämmande.
Obehagligt? Ja.
Men jag är redo.

Dea -09