jag stod vid torget, hälsade på nutiden
jag stod på gatan, blickade upp mot fönstret av det förflutna

likgiltighet
trots allt så orkar man inte låta sig påverkas, dock slutas jag aldrig förvånas
ofrivilligt formas man varje dag
klart att man växer sig stark
men jag skulle inte ha något emot att få vara opåverkad, oformad, skör...
ett tag till

Dea 19