Jag såg dig, så tydligt framför mig.
Du har varit borta så länge, trots det var du inte främmande.
Inte det minsta förvånad, mer uppgiven.
Det får vara dubbelt, du får vara här ikring, jag låter mig inte påverkas av din närvaro.

Nämen har man sett!
- Hej
Så du återvände tillslut.
- Jag behöver dig
Vad kan jag stå till tjänst med?
- Få mig att ifrågasätta
Ifrågasätta vadå?
- Jag vet inte, gör mig sökande, du vet, sådär förvirrad
Du har aldrig riktigt trivts i det tillståndet, varför återgå?
- Man kan inte trivas i allt men jag tror det är nyttigt för mig
Om du säger så, något på hjärtat?
- ...
Skriv av dig, du vet att det hjälper.
- Äsch, vi tar det en annan gång
Jaså?
- Ville mest bara se om jag tordes

Låt oss välkomna hösten och se vart den för oss.
En tid av tystnad har passerat och jag är redo att åter sätta ord om min tillvaro.
Frågan är var man ska börja, vilken del av mig vill jag möta och bearbeta?

Förut stod sorgen där så tydligt framför mig och bad om att få bli hjälpt, det tog sin tid men nu ser jag den inte längre.
Förut tassade osäkerheten på tå kring mig, sneglade och undrade om jag någonsin skulle finna tid till att ta itu med även den men det var en fråga om yttre påverkan, tack för bekräftelse.

Jag formar mitt liv, skapar min egen lycka.
Måste komma ihåg att låta mig påverkas ibland.